.

Länge sen jag skrev här,haft fullt upp och hinner aldrig med att sätta mig och skriva blogg..

Dagarna rullar på och ja är fortfarande sjuk.. dock ska jag få komma till en doktor på karolinska sjukhuset nu , vilket känns skönt då jag slipper Äckeltunas sjukhus..!

Hoppas allt är bra med er, hör av mig när ja är lite piggare!!
Kram

Vad ska man säga när allt man älskar och bryr sig om håller på att försvinna ur ens egna händer.. Här står man och har det som egentligen är det ända man vill ha i sitt liv, och så ser man det bara förstöras och förändras för all framtid...

Mina hästar är det ända jag bryr mig om, och det ända jag älskar.. Det är klart att det finns vissa dagar då man bara önskar att man haft en annan, lite billigare och enklare hobby, typ som att samla frimärken eller sy kläder.. vad vet jag! För jag vet att det jag gör kostar otroligt mycket pengar och tar väldigt mycket tid.. Men det är det ändå jag lever för just nu , det ända som betyder något , och då är det värt varenda krona och varenda sekund!

Önskar NI förstod vad det här betyder för mig , vad det här ger mig i livet...
Det är de här jag vill hålla på med, de är mitt allt, de är mitt liv!
Önskar ni kunde stötta mig och låta mig få hålla på med det här, att ni kunde fråga,lyssna och bry er!
För även om de här är mitt liv och mitt val så är jag jag ju en del av ER och då är även detta en del av ER...

Jag får världens chanser att kunna få låna såå fina hästar, för att folk tror på mig och vill se mig utvecklas..
men NI sätter stopp för det.. NI gör allt för att förstöra det...

Tro mig jag ska kämpa för att göra allt för att få det som jag vill ha de, och inget eller ingen ska få sätta sig ivägen för det!!

Har ni tänkt på hur fort allting går,åren, månaderna, veckorna, dagarna, timmarna , minuterna och sekunderna...
Har ni tänkt tanken att ni nyss lärde er gå,kissa på potta och äta maten själva,  och nu precis fått lära er att betala era egna räkningar, tvätta era egna kläder och städa erat eget hus..
Har ni precis gjort något roligt och snabbt insett att det var nästan tio år sedan det hände..
Har ni insett att gårdagens händelser idag bara är ett minne blott..

Det har jag gjort...
Jag har insett att åren, månaderna, veckorna,dagarna,timmar,minuterna och sekunderna går alldeles för fort..
Jag har tänkt tanken att jag nyss lärde mig gå,kissa på potta och äta maten själv , och att jag nu precis fått lära mig att klara av allt i livet själv..
Jag har "nyss" gjort något roligt och insett att det inte alls var nyss utan snart hela 6 år sedan...
Jag har också insett att gårdagens händelser idag bara är ett minne...

För idag kommer tiden att rinna fortare än någonsin och jag vet att jag inte kommer att ta vara på varje sekund, för jag längtar bara tills ikväll och  vet att tiden där imellan inte önskas finnas där..
Och idag kommer jag att lära mig något nytt som jag kan änvända mig i framtiden av och jag kommer att inse att jag saknar något som hänt för såå länge sedan...
Och jag vet även om att allt jag gör idag bara kommer att vara ett minne imorgon..

Det är läskigt det där hur fort tiden går...
Jag var på begravning för ett tag sedan då min 99åriga gammelfarmor dog för ett par veckor sedan..
När jag satt där inne i kyrkan och hörde prästen talade och sjöng , och såg allas tårar som föll för vår kära gammelmormor insåg jag hur otroligt fort tiden verkligen gått och vad man lagt ner sin tid på så onödiga saker..
När man gör dessa "onödiga " saker eller umgås med de människor som egentligen inte betyder något så tänker man inte på att de är onödigt eller sånt man inte borde lägga sin tid på, för just då i de ögonblicket så känns det som rätt saker, rätt personer och rätt vänner...
Men jag tror att när du väl ligger där och vet att din tid snart är över så kommer du aldrig att minnas de gånger du drällde på stan för att supa dig full , hängde med dina så kallade vänner som fanns där när dom kände för det, eller den pojkvän som sa att han älskade dig och sedan lämnade dig för din bästa vän... Jag tror i alla fall inte att man vill menas det/dem.. Man vill nog minnas alla gånger man suttit där ute på verandan i solskenet och hållt farmor/mormor sällskap och druckit deras hemmagjorda saft och ätit deras nybakade bullar.. Eller de gånger man tränat /tävlat i sin idrott och ens föräldrar suttit där på bänken och väntat och stöttat. Eller de gånger man gjort något med sina nära och kära och som man vet att det verkligen är ens vänner som finns där för alltid..

Jag satt häromdagen på bussen hem från skolan och såg två små söta tanter sitta bredvid vrandra. Jag tänkte tanken att " undrar om dom kännt varandra sen alltid..." när jag hörde hur dom började prata om att " allt var bättre förr".. Jag satte mig snett bakom och försökte lyssna så gott jag kunde.
De talade om allt mellan himmel och jord och hur Eskilstuna förändrats genom åren.
Det kom fram i samtalet att de två små söta tanterna faktiskt alltid känt varandra, och till och med deras föräldrar känt varandra sen alltid...
Jag satt där och önskade att jag var en av dom...

För som ni vet så är även de där med vänner något man tänker på dagligen, ja menar kommer de vänner jag umgås med nu att finnas där när jag flyttar, får barn och börjar jobba på annan ort.. Det tror jag inte! För vi alla skapar våra egna liv, våra egna familjer och börjar kanske om i en annan del av landet...
Men jag hoppas innerligt att de vänner jag har nu verkligen följer mig genom livet, för de är de bästa jag har!!

Förlåt för lång text, Ha en bra dag!! // A

Jaha och så var det redan lördag, veckorna går alldeles för fort!
Och tänk att imorn är dagen jag väntat på såå länge, för då är det dags för Kriteriet 2010!
Jag kommer att åka redan idag och mellanlanda i Heby hos Ebba+familj och sova kvar där i natt och imorn åker vi tillsammans till Solvalla.
Och tänk att imorn är det endast ett år kvar tills jag förhoppningsvis själv är med i kriteriet tillsammans med Guzino! Om lillpojken vill springa vill säga!

Men nu ska jag först åka och motionera mina små pållar och sedan åka till travet och jobba och sedan tar jag tåget till Ebba!

Kände att det blev mkt hästsnack nu... men de är ju så de är i mitt liv, mycket häst!